Världens vanligaste blodgrupp

Således kodar generna för antigener som finns på röda blodkroppar inte enzymerna som bygger antigenerna. Personer med O-blodgruppen kan ge blod till alla andra blodgrupper, medan personer med AB-blodgruppen kan få blod från alla andra blodgrupper. Nackdelen med att vara o-negativ är dock att personer med denna blodtyp är universella sensorer, men bara kan ta emot o-negativt blod, vilket kan vara en begränsning när det behövs för transfusion.

Dessa enzymer kallas A-överföringar och B-överföringar. Blodtyp O: blodtyp O är den vanligaste blodtypen i världen. A har typ A-antigener på sina röda blodkroppar. Upptäckten av blodgrupper i Karl Landsteiners tal revolutionerade medicinen. De med blodtyp 0 har antikroppar mot A och B. Dessa antikroppar är emellertid inte separata utan är antikroppar AB. Om blod som innehåller antigenet blandas med blod vars plasma innehåller antikroppar mot B eller 0, reagerar kroppens immunsystem.

De med blodtyp B bildar antikroppar mot A-antigener. Blodgrupp B: människor i denna blodgrupp har B-antigen på röda blodkroppar och antikroppar mot ett antigen i plasma. Återuppta: Således är o-blodgruppen den mest utbredda över hela världen, och det finns skillnader i fördelningen av blodgrupper mellan olika regioner och populationer. Han saknar både antigener A och B på erytrocyter, men har både antikroppar mot antigen A och B i plasma.

Data från olika studier och populationer kan vara användbara i denna diskussion. De är byggda tillsammans av enzymer som kodas i varje persons gener. Blodtypen eller blodtypen bestäms delvis av AB0-antigenerna som finns på ytan av röda blodkroppar. Tidigare användes inte blodgrupper, som vi gör idag, vilket ledde till farliga transfusioner. Regelbunden bildning av antikroppar i humant blod sker endast 3 månader efter födseln.

Ungefär 45% av världens befolkning har blodgrupp O, vilket innebär att det är den mest förekommande blodgruppen bland människor.

Blodgrupp A är associerad med höga frekvenser i Europa, framförallt i Skandinavien och Centraleuropa, även om dess högsta frekvenser förekommer hos vissa australiska aboriginska populationer och svartfotsindianerna i Montana i USA.

AB0-systemet (eller ABO-systemet, där O står för tyskans "ohne Antigene", "utan antigen") är den vanligaste indelningen av blodgrupper.

De två vanligaste systemen för att dela in blodgrupper är AB0-systemet och Rh-systemet.

De bildas av A-överföringar baserade på A-ämne på ett redan existerande ämne H. De med blodantikroppar mot antikroppar mot B-antigenet. De med blodtyp B har gener som kodar för B-överföringar baserat på B-substans på en redan befintlig H-substans. Blodgrupp AB: denna blodgrupp har både antigen A och B på röda blodkroppar, men det finns inga motsvarande antikroppar i plasma.

En viktig faktor att förstå är hur blodgrupper matchar under blodtransfusion. Historiskt har kunskap om blodgrupper revolutionerat medicinens värld och spelar en viktig roll i blodtransfusioner och transplantationer. De med blodtyp har inte tillräckligt med antikroppar i AB0-systemet. H-ämne förblir H-ämne, eftersom det inte är byggt på några andra ämnen. Detta innebär att enzymet blir ineffektivt och leder till att en person med blodtyp A2 har färre underlägg och fler h-underlägg på sina röda blodkroppar än en person med A1.

B har typ B-antigener på sina röda blodkroppar. Det är dock viktigt att betona att det kan finnas skillnader mellan olika regioner och länder. Antikroppar mot AB0-systemet uppstår naturligt som ett resultat av de bakterier vi lever med i tarmen. A1 och A2 det finns undergrupper av A. De vanligaste kallas A1 och A2. Skillnaden mellan A1 och A2 är det enzym som fäster a-substans till H-substans; avlägsnandet av mutationen och Frameskiftningsmutationen i genen som kodar för överföringen orsakar det expanderade proteinet.

Idag är kunskap om blodgruppskompatibilitet en viktig del av blodtransfusions-och transplantationsprocedurer.